Florida – men vi kommer varken att sätta vår fot på Disney­world eller i Miami Beach. Däremot kommer vi troligen att stöta på såväl intresserade ekorrar som nyfikna tvättbjörnar men framför allt imponeras av oskygga amerikanska gråhägrar, ägrett-, snö-, natt- och kohägrar på nära håll. Den numer inte så hotade amerikanska ibisstorken och den färgglada rosen­skedstorken kommer vi att ha på bekvämt fotograferingsavstånd. Ormhalsfåglar och öronskarvar bråkar med varandra på några meters avstånd. Den socialt intelligenta och orädda korpgamen försöker kanske stjäla vår fotoutrustning ifall vi råkar lämna fotoväskan en bit bakom oss.

Everglades

Ett besök i Florida kan inte gärna undvika Everglades.  Våtmarksområdet här i sydvästra hörnet av delstaten Florida har väl alltid omgetts med ett slags mystik. Den skyddade nationalparken Everglades består av sumpmarker, prärieområden och av kanaler eller små vattendrag och skogsområden. Berg får man däremot leta efter, högsta landpunkten är bara några få meter över havet. Och egentligen är Everglades en sötvatten”flod”, även om det är svårt att inse detta när man betraktar det platta subtropiska våtlandskapet. Vattnet kommer ursprungligen från grottsystemen med syrerika grundvattenflöden inne i Floridas centrala delar. Grundvattenflödena samlas i Lake Okeechobee som är Everglades stora vattenkälla. Under oväderstiden med stormar och orkaner på hösten översvämmas sjön, och det överflödiga vattnet bildar en tio mil bred ”flod”, som slutar i Golfen femton mil längre söderut. Med en fallhöjd på kanske fyra meter totalt får man kanske kalla det en ganska ovanlig flod, det är nästan svårt att förstå att det är en flod.

Fågelhäckningsplatserna i övriga Florida ligger annars inte sällan mitt i städerna eller i närbelägna våtmarker på öar runt kusten. Det speciella med Florida och de platser vi besöker är att fåglarna är orädda. Nämner man ordet gömsle för en amerikansk fågelfotograf kommer denne troligen bara skaka på huvudet och fråga vad det är för något. 

Vi kommer att ha amerikanska grå- och ägretthägrar som parar sig på åtta-tio meters håll, en del har börjat tidigt och har troligen ungar som med svajande halsar tigger om att först få mat när föräldrarna kommer flygande med färskfångad föda. Andra har precis börjat häckningen. 

Otroligt oskygga fåglar​

Efter att vi har anlänt till hotellet i Florida City/Homestead första kvällen börjar vi vår resa med en tidig morgon på det lättaste stället i själva Everglades när det gäller att komma fågellivet riktigt nära. De amerikanska gråhägrarna, ägrett­hägrarna och den amerikanska sultanhönan foto­graferas på tjugo, femton, tio eller ibland fem meters håll, liksom öronskarvar och häckande ormhalsfåglar. Fåglarna är otroligt oskygga.

Vi fotograferar från en uppbyggd träbro som går över ett vattenområde där vi också möter ett antal alligatorer. Tidigt på morgonen håller sig alligatorerna mer eller mindre osynliga. För ett växelvarmt djur är vattnet bäst under nattens kyliga timmar. Men när solen stigit upp kommer de upp på land under träbron eller rentav vid gångstigen på land. Den varma solen lockar, och de förefaller minst sagt slöa. Men man bör passa sig att gå alltför nära. De första fem-sex metrarnas är de riktigt snabba, och varje år mistar ett antal floridabor livet på grund av dessa förtida kräldjur.

Ormhalsfågeln är speciell, den simmar inte med kroppen ovanför vattenytan utan den flyter på något märkligt sätt med kroppen under ytan, det är bara halsen och huvudet sticker upp. På så sätt liknar den en orm. Den är en skicklig dykare och i likhet med skarvarna vilar den ofta på någon gren och torkar vingarna i utfälld position.

Förhistoriska alligatorer

Mer än en miljon alligatorer finns i den amerikanska delstaten, och större delen lever i Everglades nationalpark. Och nog kan den föra tankarna till Jurassic Park när man möter flera alligatorer, fåglarna utvecklades för övrigt också från reptiler. Man får se upp där vi går. Alligatorer kan verka slöa, men inom fem-sex meters håll kan de attackera snabbt.

En fiskgjuse dyker ner för att ta upp en fisk i det lugna vattnet mellan buskagen. Grönhägern står stilla på en gren för att plötsligt sträcka halsen ner i vattnet för att fånga sitt byte. Eller så sträcker den halsen upprört för att den upptäckt eller trott sig upptäcka en rival eller fiende i vegetationen. Den amerikanska sultanhönan födosöker längs gräskanten och hoppar mellan de gröna bladen i vattnet bara sex-sju meter bort. Inte alltid lätta att upptäcka men när värmen stiger på morgonen brukar den kunna dyka upp.

​

Korpgamen är de amerikanska kontinenternas vanligaste gam. Det finns tjugo miljoner från Nord- till Sydamerika. De sitter orädda och iakttar oss när vi på två meters håll smyger förbi. De putsar varandra, men plötsligt tycker en att platsen är för liten och får för sig att jaga bort sina grannar. Medan vi fotograferar dessa smyger en annan korpgam fram till fotoryggsäcken vi lagt på marken en bit bort och försöker dra iväg med hela väskan eller i alla fall komma åt något ätbart bland objektiven.

Båtturer ger stor fördel för fågelfotograferingen av en del arter

I Everglades vill man naturligtvis bege sig ut i båt. De flesta har säkert sett så kallade airboats på teve, på många ställen längs Everglades få vägar kan man uppleva en fartfylld färd längs kanalerna i våtmarken. Men de snabba båtarna stör naturligtvis fågel- och djurlivet, dessutom flyr fåglarna långt innan vi kommit på bekvämt fotograferingsavstånd. Vi väljer därför att ge oss ut i en liten motorbåt i sydvästra Everglades. Här har vi ett utbrett örike med gröna mangroveträd, och när man kommit ut med båten inser man att det verkligen handlar om tusen öar, "Thousand Island" som området ofta kallas. 

Så här års övervintrar vanligen hundratalet eller fler hornpelikaner i detta område. Båt ger nästan enda möjligheten att fotografera dem, och vi håller respektfullt avståndet. White Pelicans kallas de i USA, eftersom de är helt vita. Men de ska inte förväxlas med vad vi kallar vita pelikaner här i Europa. Hornpelikan heter den vita amerikanska pelikanen på svenska eftersom den under parningstid får ett horn på näbben.

Magnifika cypressträd

Ett besök i Floridas södra våtmarker är inte fulländat utan ett besök i grannreservatet, Big Cypress National Preserve. Vi finner samma djur- och fågelliv som tidigare i Everglades, men träden är större och annorlunda. Här växer enorma cypressträd. Stora delar av året står de i vatten. Vi tar oss in på en väg som leder mellan de stora träden. Vid några öppningar i "skogen" finner vi fåglarna, vita ägretthägrar och amerikansk gråhäger fiskar mellan de magnifika cypresserna. Och naturligtvis även alligatorer.

Efter ett par nätter här beger vi oss till området nära Fort Myers någon timmes bilresa norrut. Vi bor mittemellan de olika områden vi under ett par dagar ska besöka. 

​

Vi följer bilspåret i det numera nästan klassiska våtmarksområdet Ding Darling på Sanibel Island minst en morgon eller en kväll. I Nordamerika har vi två natthägrar, normalt sett rätt skygga men i Ding Darling liksom på ett par andra ställen längs vår resa kan både den vanliga natthägern och den gulkronade natthägern visa sig ovanligt orädda.

Ugglor som häckar mitt i stan

Mot kvällen beger vi oss iväg åt andra hållet för att fotografera prärieugglor mitt i stan. Till och med utanför stans bibliotek häckar ugglorna. Närmare ett tusen par ska häcka mitt inne i stan. Ambitiösa fågelskådare har räknat till minst 2 500 jordhålor för häckning mitt inne i Cape Coral.  

I närheten av Ft Myers Beach finns också ett annat klassiskt trädbevuxet våtmarksområde. Bra år är området fantastiskt. Har vi tur är det ett sådant bra år och då försöker vi lägga in ett besök, andra år är området närmast dött på intressant fågelliv.

​

Sydväst från hotellet fotograferar vi kanske häckande fiskgjusar och med tur kanske också den födosökande rosthägern, alltid rolig i sin födojakt när den försöker skugga vattenytan genom att lyfta upp vingarna och sedan piruettlikt ”struttar” fram.

Med vadarstövlar och båt för pelikaner och rosenskedstorkar

Efter två nätter mittemellan dessa hotspots kör vi någon timme norrut. Under en heldag far vi ut i båt för att fotografera häckande bruna pelikaner störtdykande ner i vattnet eller landande i de stora mangroveträddungarna. Av motorbåtens kapten får vi låna höga vadarbyxor. Vi vadar i det midjegrunda vattnet för att få bästa vinklar inte bara på pelikaner utan även mindre vadarfåglar och framför allt rosenskedstorken, som brukar vara som mest färggrann just denna tid. På eftermiddagsturen försöker vi i vadarbyxorna fotografera pelikaner, rosenskedstorkar och vadare som i det sena solljuset tar sig ett kvällsbad. Vi försöker få till stånd motljus med mörk bakgrund som ger bästa effekt på vattenstänket.

Beroende på hur olika platser fungerar beger vi oss eventuellt en morgon till en plats där vi vanligen finner häckande ugglor och födo­sökande vadarfåglar, och på eftermiddagen tar vi oss till en oväntad men fantastisk plats mitt i en förort. Här finner vi den häckande amerikanska ibisstorken på fotograferingsavstånd men naturligtvis också de vanliga hägrarna och ormhalsfåglarna. Här blir vi förmodligen de enda besökarna denna dag eftersom lokalen är okänd även för amerikanska fågelfotografer. Vid mina senaste besök har vi även kunnat fotografera den ovanliga ralltranan, limpkin som den heter på amerikanska.

Minst en morgon ägnar vi åt en av de numer närmast klassiska fotograferingsbara häger- och ormhalskolonier man kan hitta i USA. Detta är också mitt i stan, bara tio minuter från hotellet som är vår bas under tre nätter. Vi ägnar i alla fall minst en förmiddag åt denna koloni som ligger på en ”ö” bara tio-tolv meter ifrån där vi står på land. Det är full action mest hela tiden.

Osannolikt fågelliv mitt i storstan

Efter tre nätter och händelserika dagar beger vi oss efter lunch på en två timmars bilfärd mot östkusten för att ägna den sena eftermiddagen och resans nästkommande och avslutande morgon åt en våtmark som sjuder av liv. Här finns amerikanska gråhägrar, ägretthägrar, skarvar, ormhalsfåglar vart vi än vänder oss. De senaste åren har den tidigare starkt hotade amerikanska ibisstorken blivit allt vanligare här. Har inte minneskorten redan tidigare tagit slut på löpande band är det här den eftermiddag och morgon då det är nästan omöjligt att undvika det.

Fågellivet är helt oskyggt, hägrarna, ormhalsfåglarna, öronskarvarna och till och med den amerikanska rördrommen (en tvillingart till vår rördrom) känner sig trygga i buskagen intill gångbroarna. I vattnet vaktar alligatorerna häckningsplatsen från andra predatorer. Många andra mindre fågelarter kommer på besök eller häckar också i området. Anländer vi före gryningen är vi kanske först, och vi blir ensamma i området en stund.

Imponerande ägrettfjädrar höll på att leda till hägerns utrotning

Ägretthägrarna stoltserar med sina imponerande ägretter, det vill säga det trettiotal långa stjärtfjädrar som gett hägern dess namn och som också höll på att leda till denna arts utrotning för litet över hundra år sedan. I Nordamerika liksom i Havanna, Paris, London var det mode att pryda damhattarna med fjädrar och ibland hela fåglar, i alla fall små kolibrier. Man räknar med att hattarna och andra prydnadssaker krävde i alla fall fem miljoner fåglars liv varje år kring förra sekelskiftet. Tack vare högljutt motstånd kom detta mode slutligen av sig en bit in på 1900-talet. Innan dess ledde detta hattmode till fem miljoner fåglars död varje år enbart i Nordamerika.

Normalt är ägretthägerns nakna parti mellan ögat och näbben blekt. Men under denna tid får denna så kallade tygel en intensivt grön färg, och eftersom vi kommer hägrarna väldigt nära har vi bra förutsättningar för att få fina porträtt i det varma kvälls- respektive morgonljuset.

Efter en hektisk eftermiddag och en ännu mer hektisk fotomorgon är våra tio dagars fotografering till ända, och det är dags för oss att bege oss till flygplatsen i Miami. Vi bokar inga flyg innan kvällen, för även om det inte bör ta mer än 1,5 timmar från hotellet till flygplatsen kan det vid en trafikstockning/olycka mycket väl bli både tre och fyra timmars bilfärd. För dem som vill stanna längre och kanske ägna de fantastiska områden vi besökt ytterligare några dagar rekommenderas att man hyr en bil och beger sig ut på nya äventyr. Kanske vill någon förlänga resan med ett besök på rymdcentret Cape Canaveral, klart värt ett besök, eller åka iväg ut på Key-öarna.