En av våra resenärer har bidragit med en reseberättelse från resan till Kirgizistan hösten 2016. Tack Chris!
Du hittar hennes version här nedan:
Reseberättelse Kirgizistan oktober 2016
2 oktober Stockholm-Istanbul-Bishkek Klockan är halv fem på morgonen lokal tid när vi anländer i hällande regn till Bishkek. Även om jag är astrött så är det svårt att somna. Vi är en grupp på 16 fotoentusiaster – alla i släktet grårävar. Efter tre timmars vila, så är det upp igen och inpackning i två bussar. Regnet öser fortsatt ned och stan som säkert inte är någon skönhet från början blir än mer sovjetlik. Bishkek är landets huvudstad med ca 1miljon invånare. Totalt i landet bor här ca 6 miljoner – merparten kirgizer ett riktigt nomadfolk, men också uzbeker som av hävd är jordbrukare – de två folken trivs tyvärr inte helt med varandra – en konflikt som går så långt tillbaks som till Djingis Kahns tid. Idag ska det bära söderut och på vägen ska vi klara av två bergspass - varav ett på 3.500 meter. Det som är regn i stan är snö häruppe. Vår trevlige danske reseledare , som bott här i nio år, anser att de kör bil här ungefär som de rider. Dvs man tar sig fram där det finns plats – oavsett om det är höger eller vänster eller mittemellan. Han berättade att han var trött på att alltid få förklara sig med sitt internationella körkort och ansökte om ett inhemskt. Med lite pengar emellan fick han papper på att han klarat alla tester galant och är nu ägare till ett Kirgiziskt körkort Man kan väl ana att fler utnyttjar samma system. Kaoset när vi kommer högst upp och ska in i tunneln är totalt – de som inte fastnat i snön försöker snika emellan och fastnar längre fram. Nästan ingen bil har vinterdäck och de flesta sommardäcken skulle troligen inte gå igenom en svensk besiktning. Vi äter lunch på ett ställe som utanpå ser ut som ett halvt övergivet värdshus i vilda västern. Men maten är utmärkt – trodde man skulle tappa några kilo här, men det blir nog tvärtom –det är ingen smalkost som serveras direkt. Tyvärr är toaletterna utmed vägen av Nepaltyp – dvs ett hål i golvet. Intrycken krockar lite när man går in i en supermodern och ren bensinstation och sedan nyttjar toaletten de erbjuder. Frampå eftermiddagen klarnar det och ett helt fantastiskt snöklätt bergslandskap visar sig. Rent magiskt vackert. Den vita snön och lite gula och bruna ränder där berget är i dagen skapar fina mönster. Dock inte helt lätt att fånga på bild märker jag när jag går igenom dagens skörd på värdshuset där vi tar in. Utmed vägen möter vi också några av nomaderna till häst med mängder av hästar och kor i släptåg på väg ner till varmare trakter. Värdshuset där vi nattar ligger vid en vacker porlande bäck, ett ljud som man gärna somnar till. Dock är det ett litet aber – för tio dagar sedan var här 30 grader varmt och nu är det noll – också i rummen och i den lilla restaurangen. Tur att dubbla ylleställ är nerpackade.
3 oktober Toktogul-Arkit Frukost i iskall matsal – men vädret är helt fantastiskt och efter lite tid i bussen har alla tinat upp. Vid första fotostoppet är det helt ljuvligt ute – solen värmer och det är helt stilla och vackert. Gruppen förirrar sig in i en privat trädgård, men vi blir väl bemötta av värdparet. En av deltagarna – Janina – är rysktalande. Med hjälp av henne kan vi småprata lite med ägarna, som utan att blinka tar att 16 personer flitigt fotograferar dem och deras trädgård. Till slut är mannen i familjen väldigt nyfiken på vem vi håller på i det amerikanska valet och får en talkör med Clinton tillbaka. Själv håller han på Trump – han verkar mer lik oss anser han. Hmmm.. Nu åker vi genom ett helt annat landskap än dagen innan. Under första delen av turen passerar vi bruna veckade jätte