Artiklar om Albanien

Karavasta är den största av Albaniens laguner och en av medelhavets viktigaste för djurlivet. Ytan på hela 3900 ha inkluderande laguner och saltvattenträsk. Här finns ett rikt djurliv med 29 arter kräldjur, 25 däggdjursarter (bl.a. utter) och 228 fågelarter. Sjöfågel och vadare tillhör de vanligaste fågelgrupperna. Mest känd är den krushuvade pelikanen som är representerad med 5% av världens totala population.

​

Andra arter som finns här: Bläsand, större skrikörn, havsörn, ägretthäger, rödvingad vadarsvala, dvärgskarv, skärfläcka, småtärna, styltlöpare, smalnäbbad spov etc. Lagunen utgör även en övervintringsplats för mängder av fåglar där flamingon är den mest iögonfallande.

​

Som alltid är det trots skydd ett problem att byggnation av olika slag tränger sig på. Albaniens ambitioner att dra till sig mängder av badsugna turister gör att viktiga områden runt omkring är hotade. Det senaste förslaget som kom i 2017 skulle innefatta en jättelik turistanläggning i parken med kapacitet på 18 000 besökare om året. Detta skulle helt förstöra naturvärdena. Området är upptaget i RAMSAR-listan som en våtmark av internationellt stor betydelse.

 

På lagunens sanddynor växer en tallskog som också ingår i nationalparken. Här finns också en buffel (bubalus bubalis) som föds upp i närheten av huvudorten Divjaka. Invånarna i området livnär sig främst på jordbruk och i viss mån fiske.

Staden har sitt ursprung i en Illyrisk bosättning ända sedan 500-talet f.k. och på 300-talet e.k. grundades staden under namnet Antipatrea. Området har senare varit underställt Romarriket, Bysantinska riket, slaver och Osmanska riket. Namnet Berat sägs härstamma från serbernas styre då staden hette Beligrad – den vita staden,

​

Staden är belägen vid Osum-floden och över den går det flera gamla, vackra, osmanska broar.

​

Ett av stadens kännetecken är den gamla borgen som tronar på en höjd. Här finns gamla, bysantinska kyrkor och en ursprunglig bebyggelse som fortfarande bebos av privatpersoner.

​

Stadsdelen Mangalem utgörs av vita hus som klättrar på sluttningen upp mot borgen. Husen är försedda med många fönster och små trånga gränder slingrar sig mellan hus byggda på medeltiden. Man pratar ofta om staden med "fönstren ovanpå varandra" syftande på att fönstren som pryder husen dominerar i ranten.

​

Staden med sina 32000 invånare ligger lågt på en höjd av bara 58 m.ö.h. men är omgiven av bergskedjor på tre håll. Tomorr-bergen i öster dominerar och i väster finns Shpirag-kedjan. Enligt legenden var dessa två jättar som kämpade om samma kvinna. De dödade varandra och blev till berg medan kvinnans tårar gav upphov till floden Osum.

​

Berat är med på UNESCOs lista över skyddsvärda platser sedan 2008.

Stenstaden Gjirokaster är liksom Berat upptagen på UNESCOS världsarvslista för sina unika gamla, välbevarade byggnader. Staden grundades runt dess borg redan på 500-talet. År 1417 invaderades staden av det Osmanska riket. I början av 1800-talet nådde staden sin höjdpunkt. Under andra världskriget turades Tyskland, Italien och Grekland om att inta staden.

​

Dess främsta karaktär består de gamla stenhusen av och staden går med all rätt under smeknamnet "stenstaden".

Borgen är ju också värd ett besök där det bland annat finns ett vapenmuseum med möjlighet att studera hur folk kunde förgöra varandra från stenåldern fram till det senaste världskriget.

​

Staden kan även erbjuda kulinariska läckerheter i olika former från pasta till utsökta efterrätter.

​

En gammal basar, ett etnografiskt museum, små gränder mella stenhusen  och ett läge mot öster där bergen tonar upp sig gör Gjirokaster till en stad att älska för fotografer.