Följ med Brutus till södra Ungern och fotografera från de spektakulära gömslen Bence Máté skapat i och omkring nationalparken Kiskunsági. Brutus var den förste utländske fotograf att besöka Bence Maté i juni 2006. Tillsammans åkte de två runt i södra Ungern i en gammal Lada från kommunisttiden, de satte upp tältgömslen men fotograferade också från Bences fem första fasta gömslen. Bence var tjugo eller tjugoett, men redan då hade han vunnit prestigefyllda nationella och internationella priser. Han berättade att han skulle renovera ett hus han köpt (vilket vid tidpunkten inte såg ut som mer än ett ruckel) och därefter skulle han ta dit fotografer från både Ungern och Europa. I dag är Bence Máté välkänd bland naturfotografer i hela världen. 

Till hans system med över tjugo fasta gömslen kommer i dag fotografer från alla världsdelar. Alla vill de utnyttja de unika möjligheter gömslena ger för spektakulära bilder.

Brutus har tagit med fotografer till Ungern från Sverige och våra grannländer i fjorton år. Under tiden har gömslena förbättrats och de har blivit fler, liksom arterna som besöker dem, och det senaste är nu att logihusen nu har byggts ut rejält. Med tjugo olika gömslen finns det gott om plats, och dessutom fotomöjligheterna har ökat ännu mer under pandemin, nya gömslen har kommit till, man hinner inte utnyttja alla de fotomöjligheter som ges under en vecka, och därför återvänder fotografer, en del varje år. Dessutom ändras fotomöjligheterna under säsongen.

Följ med Brutus och Fokus fotoresor nästa vår till Kiskunsagi och Bences gård. Hembyn Pusztaszer ligger strax norr om gränsen till Serbien, och motorvägen från flygplatsen passerar bara ett par kilometer från gården, en och en halv timmes bilfärd.

Bences gömslen liknar inget annat. Det handlar om kreativa och innovativa lösningar, allt i syftet att göra det möjligt att få unika bilder på fåglar och djur som det annars är svårt att närma sig utan att man skrämmer bort dem. Många har nog suttit i gömslen, men här har, och vi vågar faktiskt använda klichén eftersom den i detta sammanhang känns helt rätt, här har gömsletekniken ”tagits till en ny nivå”.

Från gömslet med namnet ”The Theatre”, teatern, fotograferar vi till exempel gråhägrar, ägretthägrar, natthägrar men även skedstorkar. Så här tidigt på våren fotograferar vi även dykänder som rödhuvad dykand, årta med flera. Och dessutom brukar den svarta storken vara kvar i alla fall första halvan av maj. ”

Vi fotograferar längs vattenytan, vi själva sitter under vattennivån i bekväma snurrfåtöljer. Kan detta verkligen vara gömslen? Stativen är rörliga och man kan lätt panorera flygande fåglar. The Cinema”, biografen, är byggd på ett liknande sätt, vi sitter bekvämt ”under” vattennivån och fotograferar längs vattenytan. Här är uttern ett av motiven, i synnerhet på natten då vi använder fasta strålkastare och fast belysning. På natten är även till exempel natthägern aktiv. I morgonljuset kan rördrommen – eller dvärgrördrommen, dyka upp i den öppning mellan vassen som vi utnyttjar. Rallhägern, ägretthägern, gråhägern är vanligen där också. 

Ett nytt specialgömsle har byggts för kungsfiskare, dessa vackra pärlor bland fågelarter. 

På våren är temperaturerna behagliga, 11-12 grader svala dagar men upp till 25 vid lunchtid. På nätterna är det vanligen svalt, och man sover gott.

Även vid Bences ”drinking station”-gömslen sitter vi under vattennivån. Vi plåtar fåglar som dricker eller badar, här blir det ofta en otrolig action, tio-femton-tjugo bilder i sekunden är en rekommenderad hastighet när fåglarna badar eller kivas. De så kallade drinking station-gömslena ligger inne i skogen och lockar naturligtvis till sig skogsfåglarna – många känner vi igen hemifrån – men även rovfåglar som ormvråk, sparv- och duvhök.

Fåglar står i centrum, men även räv, rådjur och som sagt utter brukar generera bra bilder.

Gömslena har ett glas som det tog Bence några år att hitta, det reflekterar mindre åt ena hållet, vi blir lättare ”osynliga” inne i de svarttäckta gömslena, men kvaliteten är så bra att glaset låter oss fotografera i även 45 graders vinkel – och ibland mer – med bra resultat. Att gömslet är mörkt inuti gör att glaset blir som ett spegelglas. Vi kan plåta utan att vi syns eller stör, och vi kan byta gluggar utan att det märks. Förhållningsregler: mörk klädsel, gärna svart; ibland kan det vara bra att ha långärmad tröja, speciellt gäller detta om vi har motljus. I motljus ”syns” vi lättare och vi måste göra oss riktigt mörka.

När Brutus besökte Bence på 00-talet fanns det sex-sju biätarhäckningar på ”farmen”, som gården i dagligt tal benämns. För sex-sju år sedan räddade Bence ett hundratal sislar från flygplatsen utanför Budapest, där de drog till sig till sig rovfåglar (vilket störde flygtrafiken). ”Jordekorrar” brukar man säga på engelska. Bence visste inte säkert hur det skulle gå, men nu är det i alla fall över 1000 sislar, och för tre-fyra år sedan byggde man två gömslen som gör det lättare att fotografera – eller filma – dessa otroligt karismatiska djur.

Överhuvudtaget är gömslen fantastiska inte bara för fotografering utan även för filmning.

Nackdelen med flytten av sislarna var – sett från fotogafiskt synhåll – att biätarna försvann från farmen. Under ett par år var det svårt att fotografera biätare. Men en ny plats för biätare hittades vid en ridskola en halvtimmes bilfärd från farmen. Och här häckar inte bara fem-sex par utan kanske uppemot ett hundratal par biätare. Och det är full rulle från början av maj, redan i slutet på april brukar det kunna bli action. Som Brutus brukar berätta på sina föreläsningar är biätare fantastiska flygande jägare. De kan fånga gott och väl och även mer än hundratalet insekter på en dag, allt från trollsländor, vackra fjärilar till humlor, bin -– och i nödfall duger det även med vanliga flugor. 

Den här fotoresan till gömslena i södra Ungern kommer att ge fotografen så mycket bilder att det kommer att ta lite tid att gå igenom dem. Vi kommer att sitta med bilderna på plats och titta på en del av dem tillsammans, men det är föga troligt att inte mycket av redigeringsarbetet kommer att ske efter resan. Sömn behövs nämligen också dessa intensiva dagar.

Vi äter en gemensam middag utomhus på kvällen när det blivit mörkt, kaffe och frukost fixar var och en själv i köket innan vi beger oss till gömslena. Olika gömslen har olika uppstigningstid. För lunchen svarar Andrea, som annars sköter det administrativa arbetet. Mycket god hemlagad mat. Coco och Czaba är våra guider som hjälper oss med att ta oss till gömslena och hämta oss på avtalad tid eller om vi smsar eller ringer och vill lämna före eller efter avtalad tid. Slår sig en duvhök eller ormvråk ner framför vårt spegelglas för att dricka eller bada; då vill man kanske inte att Coco eller Csaba kommer och skrämmer bort den.

Behöver man fickpengar? Vi har hittills aldrig haft tid att göra av med några slantar utanför farmen. Men här finns istället allt man behöver.  

​

Alla foton i galleriet © Brutus Östling