Mana Pools i Zimbabwe är ett av få områden där man fotograferar till fots bland elefanter, lejon, hyenor, leoparder, afrikanska vildhundar, flodhästar, babianer och storväxta bufflar.

Vi kan alltså ligga ner på marken för att få en bättre bakgrund.

Vi parkerar jeepen vid den fria tältplatsen nere vid Zambezifloden. Vi har sett några lejon i närheten på morgonen, och eftersom det varit varmt under dagen förmodar vi att lejonen inte ägnat sig åt så mycket annat än vad kattdjur brukar ägna större delen av dagen åt, sova. De borde finnas kvar i området. Efter några hundra meters promenad får vi syn på dem, en lejonhanne i sällskap med en hona. De vilar fortfarande. Vi går på rad, när vi är ett hundratal meter från paret slår vi oss till ro. Vi avvaktar reaktioner. Lejonhannen tittar upp men inget av lejonen tycks bry sig om vår närvaro. Försiktigt fortsätter vi framåt, först litet böjda. Sedan lägger vi oss ner och ålar oss framåt. Vi stannar hela tiden och kollar efter tecken på att något av lejonen skulle vara obekväma med vår närvaro.

Efter en stund är fotograferingsavståndet perfekt, bakgrunden är en underbar skogsmiljö med öppna gläntor. Vi ligger stilla på marken, med teleobjektiven riktade mot lejonparet. Efter en stund reser sig honan och börjar röra sig runt hanen för att få liv i honom. Helt uppenbart är det parningstid, hanen som förmodligen utfört sitt arbete rätt många gånger under det senaste dygnet är svårväckt och måttligt intresserad. Men efter ett tag reser han sig när honan börjar röra sig därifrån. Honan har uppnått sitt syfte, hon går tillbaka och låter huvudet smeka vid hanen och lockar honom sedan med sig. Hanen verkar inte längre vara lika svårövertalad …

Fyra sjöar, ungefär så kan man översätta namnet Mana Pools. Området har fått sitt namn av de fyra permanenta vattensamlingar som bildats av flodfåror som snörpts av genom årtusenden med sedimentation.

Nationalparken Mana Pools i Zimbabwe finns sedan 1984 med på UNESCO:s världsarvslista. Området är en riktig pärla för såväl safariresenärer som fotografer. Nationalparken i sig omfattar cirka tvåtusenfemhundra kvadratkilometer, och området räddades för trettio år sedan undan regeringens planer på att här skapa en damm och ett stort vattenkraftverk, något som hade medfört att stora delar av området hade lagts under vatten.

Mana Pools är en av få platser i östra och södra Afrika som erbjuder en riktigt klassisk safari. Här promenerar vi fritt i området (men för längre sträckor använder vi jeeparna). Mana Pools är ett område dit fotografer återvänder år efter år.

Mötena med de stora elefanterna, vildhundarna, lejonen och andra djur sker med andra ord till fots. Det innebär en fotografisk frihet som är sällsynt i dag.

Några av de största elefanterna är kända för att resa sig på bakbenen för att kunna nå de högre trädens vegetation, under resan 2018 i oktober hittade vi även en femte, en yngling på 15-20 år som också reser sig på bakbenen.

Dessutom är Mana Pools en ovanligt vacker plats, det är till största delen öppen mark där man lätt tar sig fram till fots men med stora baobaträd (även kallade apbrödsträd eller uppochnerträd), fikonträd, ebenholts och mahognyskog. Nationalparken är också känd för det speciella blåaktiga ljus som ofta skapas långt bort i skogsbakgrunden. Överhuvudtaget är Mana Pools ett område där man fascineras av landskapet, vid sidan av mer svårtillgängliga områden med täta buskage stora öppna ytor och väldiga träd – och ett överflöd av vilda djur.

Större delen av året möter man vildhundar, lejon och andra djur, men de stora elefanterna och de afrikanska bufflarna som man ofta ser i hjordar kommer framför allt under torrperioden, från början av augusti till slutet av november. Noshörningarna är sedan länge utrotade här, tyvärr, men för en fotograf övervägs detta av det otroliga övriga djurbeståndet.

​

Vi skänker pengar till arbetet med att rädda den starkt hotade afrikanska vildhunden.

Ett rikt fågelliv hittar vi vid de olika vattensamlingarna, och flera arter biätare häckar längs Zambeziflodens kanter. I början av oktober brukar flera vattensamlingar torka, fiskar och annan föda blir då extremt lätt tillgänglig, fågellivet kan bli helt tokigt kring dessa torkande vatten.

Vi använder jeep i huvudsak för att förflytta oss längre sträckor. Själva fotograferingen sker däremot till 90 % till fots.  Vi kör en mindre grupp.

Även lejon fotograferar vi vanligen från marknivå. När vi rör oss till fots har vi områdets bästa guider med oss. Guiderna är för vår säkerhets skull beväpnade men de två guider vi brukar jobba med har inte behövt använda dessa skjutvapen i Mana Pools. (Men det är därför det är så viktigt att göra som guiderna säger.)

Bara ett par meter från vår tältcamp tittar vi rakt ner i vattnet i Zambezifloden. Även här vimlar det av krokodiler och flodhästar. En ung flodhäst har under flera år dessutom gått in och sovit mellan tälten för att på så sätt vara skyddad från lejonen. Eftersom han varit en regelbunden gäst har han naturligtvis fått ett riktigt namn: George (eller Hippo).

​

Bortom floden som utgör gräns mot Zambia skymtar höga berg, som ger en fantastisk bakgrund om man lyckas frilägga en elefant eller ett annat djur mot den.

Vi bor mitt i nationalparken, några meter från Zambezifloden; flodhästar, hyenor och elefanter hör till gästerna i lägret på kvällen. Själva campen sköts av paret Dave och Tess. I ett land där det är svårt att få tag på rätt råvaror, om överhuvudtaget någonting, är det otroligt att maten håller så hög klass. Hemligheten består i Tess; innan hon och Dave startade campen drev hon en högt ansedd cateringfirma. Dave är en underbar berättare, ta er tid att lyssna till hans historier.

Vi har inga obligatoriska kanotfärder av säkerhetsskäl, dessa ger inte heller mycket ur fotosynpunkt eftersom vattnet flyter för snabbt för bra fotografering. 

​

På dagen badar elefanterna i gyttjan alldeles utanför, rasten mellan safariturerna innebär alltså fotografering precis vid campen för dem som vill och orkar. Och det finns all anledning att orka med det, där har blivit en hel del bra bilder för egen del.