På slingrande grusvägar närmar vi oss den lilla bergsbyn Kara Alma i södra Kirgizistan. Efter en stunds förvirring angående var vi ska bo blir vi inkvarterade i två s.k. gästhus. Det innebär helt enkelt att familjen flyttar ut till någon granne eller släkting och vi flyttar in i deras hus. Vi blir rikligt unfägnade av den fanastiskt goda maten som lagas av husägarna. Så småningom blir det dags att ge sig ut på byn där vi blir guidade av vår värd. Hela dagen bjuder på spännande möten med nyfikna bybor från fnissande barn till lätt berusade män som visar upp lite av sin ridkonst.

​

Dag två i denna avlägsna by ägnas åt en tur med jeepar på nära nog obefintliga vägar upp bland bergens valnöts och äppelodlingar. Temperaturen är behaglig när vi beger oss ut i den glesa skogen där skörden av äpplen detta året inte varit så stor p.g.a. ogynnsamma väderförhållanden. Utsikten är hänförande med höga berg i bakgrunden. Några timmar senare vill våra guider visa oss några unika äppelträd. Efter viss möda med att finna träden, stannar vi vid vägkanten och en bit in i skogen finns några äppelträd som är inhägnade. Dessa äpplen är unika och benämns uräpplen. Det sägs att det är härifrån som äpplena kom till europa med Alexander den store.

​

Hur det är  med historien om Alexander den store vet vi kanske inte säkert, men klart är att genetiskt härstammar våra äpplen från de Centralasiska skogarna där innevånarna i skogen redan för 3000 år sedan började kultivera den söta frukten. Handelsresande på sidenvägen fyllde långt senare sina förråd med äpplen som vägmat och på så sätt spreds den omtyckta frukten till Kina och Europa.

​

Just dessa inhägnade träd bär små frukter som när de delas är ljusröda inuti. Vår guide skär små bitar till oss och det känns lite högtidligt att få smaka ursprunget till våra äpplen. Ett par mindre och något fula exemplar slinker ner i fotoväskan och nu finns det två små plantor från dess kärnor i trädgården i Kinna!

Tyvärr är det så idag att de senaste 50 åren har 90% av skogarna i Centralasien där uräpplet växer försvunnit. Det är mycket beroende på att man eldar med ved och att boskapstrycket i skogarna gör att nya plantor får svårt att etablera sig.

Läs mer här om de hotade skogarna i Centralasien.

​

Med minnen av möten med fantastiska människor, gästvänlighet och en 101-årig födelsedag bär det av mot staden Osh där en upplevelserik resa avslutas. Läs mer om kommande resa här!

​